Bortom

Vägen där ingen ser bortom krönet står naken och blottad för mina ögon. Ljuset träffar mig i bröstet. Fyller mig med värme. Får mig att lyfta. Det andra önskar fly dras jag mot. Inte för att jag vill. För att jag måste.




                                             Dagens inspirationsbild från skrivpuff 

http://www.flickr.com/photos/93358068@N02/11017081414/sizes/z/in/photostream/

Stanna inte upp

Stanna inte upp för att se skådespelet. Fötterna springer likt trumpinnar på en tom ölburk. Narren kommer inte för att underhålla, han skall väga dig i sina händer. Bestämma om du är något att spara på. Eller något att kasta i soporna. Han är domaren och du väntar på din tur. Var god att börja.

Oväder

Paraplyet hjälpte inte mot regnet. Vilken tur då att hon åtminstone kunde flyga med det.

Mörkret talar

Ingen lyssnar på mörkrets ord. En mörk stämma som vibrerar i ovetande kroppar. Biter sig fast i hjärnor och hjärtan. Dolt inom. Väntar.

Väntan

En lång väntan. Efter regnet. Efter natten. När solen erövrar himlen.

Allt

Långt där borta finns allt. Allt.

Luftig

Luftig i huvudet. Som en ballong. Svävar snart iväg.

Natt

En iskall kyss in i mörkret. Månen har slocknat och grammofonen tystnat. De tomma nätternas ovänner vill inte se. Skogen brinner. Bara fåglarna kan se.

Lika

Precis lika fast annorlunda.

Gren

Grenen utanför köksfönstret hade retat honom hela sommaren. Nu skulle den bort. Först skulle han bara gå över till grannen och låna motorsågen. Och så hem till svärmor och låna en stege. Kanske hade hans bror ett par hörselskydd? Han hytte med näven mot grenen. "Nu ska du bort din jävel" skrek han alldeles lagom högt. Stövlar då? Måste man inte ha stövlar när man sågar med motorsåg? Kanske hade han några i källaren.

Den stora stormen

"Det var den värsta stormen i mannaminne" sa den skäggiga farbrorn och satte sig till rätta på bänken. "Den lilla stugan ute på skäret hade inte en chans. Det var bara tur att stormen inte tog mig med".
"Vad hände farfar" sa pojken med uppspärrade ögon.
"Nu ska du få höra" sa farbrorn och kliade sig i skägget. "Det var den mörkaste natten på hundratals år. Stormen kom utan förvarning. Den överraskade oss allihopa. Jag var mitt ute på havet när himlen öppnade sig. Vågor högre än hus kastade båten mot klipporna. Och sen hände det märkliga. Ja nästan magiskt var det. Jag såg..."
"Sitter du här och skrämmer upp pojken" hördes en kvinnoröst.
"Farfar berättar om den stora stormen farmor" sa pojken ivrigt.
"Då kan han sluta med det nu" sa farmodern. "Nu är maten klar".
"Men kan han inte få berätta färdigt först. Snälla farmor".
"Maten kallnar men din farfars fantasi finns kvar. Det lovar jag dig" sa farmodern och viftade in dem mot huset.
"Jag berättar färdigt efter maten" sa farbrorn och klappade pojken på huvudet. "Sisten in får diska".

Två

Smärtan i nacken klöv honom i två. En god. En ond.

Telefon

När telefonen ringer gömmer han huvudet under kudden. Det får vara nog nu, tänker han och somnar om.

Skynda mot horisonten

"Kasta bort allt det dumma och spring mot horisonten" av andedräkten att döma var det något starkare än vanlig öl han druckit. "Spring bara. Så fort du kan" ögonen lyste. "Se aldrig tillbaka. Vänd dig aldrig om, då kan du ramla. Bara spring så fort att vinden inte hinner med" definitivt något starkare än öl. "Om du inte springer kommer du aldrig hinna".